När boken börjar befinner sig M24 tillsammans med massor av andra barn och ungdomar i den sk Uppfödningen. Vad som händer med de som förs därifrån levande vet ingen men alla räknar med att det innebär till en säker död. Varje dag är en kamp för överlevnad, men M24 är egentligen inte rädd för att dö utan för hur hon kommer att dö. En rädsla som känns befogad när man känner till Varelsernas förkärlek att smycka sina illaluktande, obehagliga kroppar med människohår och människohud och hur grymt och känslolöst de behandlar människorna.
Så en dag händer det som M24 fasat för. Hon får tecknet som innebär att tiden i Förvaringen är slut och hon kommer att få veta vilken tillvaro som väntar henne utanför.
Ovissheten är ständigt närvarande i boken; när kommer det att hända något som för M24 närmare döden eller en brytpunkt men också vad Varelserna egentligen har för plan med människan. Som läsare vet du aldrig mer än M24.
Riktigt hemsk, obehaglig, mörk och dyster men också vacker och hoppfull är ord som kommer för mig när jag tänker på boken. Som tur är påminns du som läsare om hur viktig vänskap kan vara för människans förmåga till överlevnad i svåra situationer. Sen bjöd författaren mig plötsligt på en oväntad tankeställare och det gillar jag. Världen är ju trots allt sällan svart eller vit.
Ale, bibliotekarie på Ru