Feelgood för alla

Innan sommarlovet läste jag Je m'appelle Agneta av Emma Hamberg och kände att den var precis vad jag längtade efter. Ja, det är feel good och lever verkligen upp till genren också. Funderade över om det bara var jag som kände så... men nu är jag övertygad om motsatsen. Familj, vänner, kollegor och bekanta har pratat om boken med varma rekommendationer. Jag köpte in en gruppuppsättning och provade om den skulle funka att läsa med gymnasieelever (med visst ifrågasättande från visst håll) Men jo den gick utmärkt att läsa och även diskutera i denna åldersgrupp. Det fanns mycket att prata om sa eleverna och de tycker att vi kan fortsätta läsa den i våra bokcaféer. Tack för den synpunkten! :D

Boken handlar såklart om Agneta. Hon är 49 år och smusslar med sådant som hon upplever som livets goda. Hon har en egen hemlig bar i källaren där hon frossar i ost och vin, något maken Magnus skulle förfäras över om han visste. Någonting har gått snett i äktenskapet. Plötsligt lever de bara efter Magnus regler. Han har nog vad man kan kalla en extremt strikt inställning till kost, hälsa och träning. Deras barn hör bara av sig när de vill ha pengar swishade. Agneta har tappat bort sig själv. Hon känner sig färglös och genomskinlig. En dag hittar hon en platsannons: 

Äldre pojke behöva hjälp. (...) pojke bor i Provence, Frankrike.

Tror ni att hon svarar? Tror ni att hon åker? Tror ni att hon hittar färger i sitt liv? Självklart! Annars vore det inte feel good! Läs den och njut.