Såklart gillade jag inte Digby i början. Det är det ingen
som gör.
När Zoes föräldrar skiljer sig måste hon flytta med sin
mamma från en nästan fin del av Boston till den lilla hålan River Heights. Det
tar inte lång tid innan hon stöter på Digby. Eller snarare, Digby stöter på
henne genom att knacka på och fråga om han kan få se de selfies hon brukar ta. Men bara om hon brukar ta dem vid olika tidpunkter på dagen, annars finns det nog inget nytt i dem.
Redan från början står det klart att Digby inte är som alla andra. Digby håller på att lösa ett fall med en flicka som försvann spårlöst från sin egen övernattningsfest, ett fall till och med polisen har svårt att lösa. Och snart har han dragit med Zoe i sina undersökningar.
Det som började med ett fejkat skolprojekt för att få sovmorgnar har snart urartat till möten på restauranger med polisrapporter och besök hos gynekologer som helt klart har något att dölja. Som att antalet konstiga personer i Zoes nya liv inte var tillräckligt redan verkar dessutom hennes närmsta grannar vara en städfixerad sekt. För varför skulle det annars luka så starkt av kemikalier från deras hus?
Vill du ha en bok som är lika rolig och finurlig som den är spännande är Det är dags att inte freaka ut av Stephanie Tromly en bok för dig. Du kommer precis som Zoe tycka att Digby är rätt underlig till en början, men han växer och man inser att världen blir rätt mycket intressantare tillsammans med honom. Han kommer dra med både Zoe och dig på de mest konstiga äventyr som du inte har en aning hur han ska klara sig ur. Klarar du av att hänga med så kommer du tillsammans med Zoe snart befinna dig utanför ett hus med en bomb i. Fast besluten på att hitta ett sätt att ta dig in igen. För det är sådant Digby får en att göra.
Elvira, Virginska Gymnasiet