I Iran lever Sahar och Nasrin. De har varit bästa vänner
sedan barnsben. Nasrin är rik och snygg och allmänt lättsinnig. Sahar är mer
jordnära och fokuserar mycket på skolan. Hon vet att det är hennes enda chans till
någorlunda frihet som kvinna i Iran.
En dag händer det som de båda bävat inför, Nasrin förlovar
sig med en man. En förlovning innebär att hon snart kommer flytta hem till
honom och bort ur Sahars liv. Boken hade kunnat handla om just bara det; två tjejer
på väg in i vuxenlivet. Om kulturen och livet i Iran, om giftermål, slöjor, vänskap,
moralpoliser och framtid. Som vi sett på nyheterna senaste månaderna är att
vara kvinna i Iran och försöka leva sitt eget liv idag en kamp. Men boken har
en dimension till. Nasrin och Sahar är nämligen kära, ett hemligt par. Och är
det svårt att vara kvinna i Iran så är det direkt livsfarligt att vara
homosexuell.
Även om de båda vetat sedan länge att en framtid tillsammans
är omöjlig så ställs allt på sin spets när Nasrin blir förlovad. Hon är en fin
flicka från en välbärgad familj så det är vad som väntas av henne, ändå kan Sahar
inte låta bli att känna sig sviken. Trots att hon vet att Nasrin haft lika lite
val i det hela som henne själv.
I sin desperation och vilja att få vara med Nasrin letar Sahar
efter en lösning. Efter en kväll hos sin kusin tror hon sig kanske ha hittat
en. Att vara homosexuell i Iran är lika med döden, men att vara en man född i
en kvinnokropp ses som ett misstag som måste rättas till. Och om Sahar vore man
skulle hon och Nasrin kunna leva tillsammans, precis såsom de vill leva.
Jag började läsa If you could be mine av Sara Farizan strax innan protesterna i Iran bröt
ut för några månader sedan. När nyheten om Jina Masha Aminis död nådde oss här
fick boken en helt ny dimension för mig. Den blev mycket verkligare samtidigt
som jag förstod mer av vad kvinnorna som protesterar i Iran går igenom varje
dag. Skräcken och den totala bristen på frihet.
Elvira, Virginska Gymnasiet