Fyra killar och tre tjejer. På Särsö återförenas det gamla kompisgänget även denna sommar. Ett spretigt gäng eftersom de inte direkt valt varandra, utan får hålla till godo med dem, vars föräldrar valt att spendera semestern på den lilla ön i Roslagen. Sommaren 1985 hade alla utom en fyllt fjorton år. Leken övergår till tävling, känslor börjar hetta till. Och jag är såld redan efter två sidor.
Berättarjaget Johannes blickar tillbaka på sommaren då allt blev annorlunda. Han är en antihjälte och tänkare som funderar mycket över identitet och tillhörighet på ett sätt som bidrar mycket till varför jag gillar John Ajvide Lindqvists senaste roman.
"Här måste jag tillåta mig ett inpass från nutiden. Mig veterligen existerade inte begreppet HBTQ år 1985 (...) när begreppen inte fanns att tillgå gick tankarna inte att tänka"
När en farlig båtutflykt till ökända Svärtan ska göras får inte tjejerna följa med, vilket splittrar gänget. Väl på ön förändras maktbalansen när det visar sig att Mattias inte är så tuff som han verkat. Utflykten blir långt farligare än vad de väntat sig och det är Johannes som vågar kasta sig utför klipporna. Det är också han som gör upptäckten som ska förändra allt. En havsvarelse, fastbunden och lämnad att dö. En sjöjungfru? Eller vad är det? Något man aldrig skådat. Något annorlunda. Hur ungdomarna förhåller sig till och påverkas av det annorlunda och främmande skiljer sig åt. Något som ökar på splittringen. "Strandfyndet" tar de med hem i största hemlighet, men de är långt ifrån överens... Och varför ville någon döda "henne"?Många referenser till Saltkråkan görs och visst är det mycket Saltkråka över denna berättelse. Charmigt, mobilfritt och tänkvärt, men också otäckt, utmanande och intressant med mycket 80-talsnostalgi. En utmärkt bok att läsa i en bokcirkel. Den här vill man prata om!
//Åsa på Tullängsgymnasiet