Att du inte kan känna till innehållet i något genom att bara beskåda ytan.
Jag kan tryggt meddela er om att det är fritt fram att döma
den här boken efter dess omslag.
För låt oss vara ärliga, det här omslaget
skriker ”cheesy lovestory”.
Och det är precis vad det är.
Men herrejävlar, vilken underbart lökig kärlekshistoria det är!
Det här är inte alls en sorts bok som jag brukar läsa, och
när jag väl ger mig i kast med i bok i denna stil blir jag sällan imponerad.
Men Check & Mate av Ali Hazelwood skickade mig på en resa
över hela känslospektrumet. Jag skrattade, jag kände igen mig, jag till och med
grät en skvätt på mitt kontor. Den är helt enkelt väldigt smart skriven.
Huvudpersonen, Mallory, är väldigt lätt att sympatisera med.
Hon målas snabbt upp som en person som är tacksam att heja på, vilket är ganska
nödvändigt för att en sådan ”underdog-story” som detta är ska funka. Mallorys
familj har nyligen genomgått ett trauma, pappan i familjen är inte längre
närvarande, och vi får tidiga ledtrådar på att schack på något vis är
inblandat. Mallory har således lovat sig själv att aldrig mer spela, trots att
det varit typ hela hennes liv fram tills nu. Hon avstår att börja på college,
tar jobb som bilmekaniker och fokuserar på att försörja hennas sjukliga mamma
plus hennes två lillasystrar.
Hon blir dock så småningom övertalad att ställa upp för en
sista insats i schackvärlden – hennes bästa vän behöver en lagkamrat i en
välgörenhetsturnering. Motvilligt är Mallory där, och som av någon gudomlig
slump är hennes första motståndare den regerande världsmästaren, underbarnet
med det tveksamma ryktet, schackvärldens egen bad boy – Nolan Sawyer.
Mallory vinner. Och inget kommer någonsin vara sig likt.
Mallorys helt vansinniga talang för schack blir lite mycket
under bokens gång, hon sopar banan med alla, men det funkar för att få storyn
att rulla på. Rival till älskare-grejen mellan Mallory och Nolan är förvisso
förutsägbar, men också otroligt fin. Mallorys pliktkänsla gentemot familjen
bidrar med extra lager till karaktärerna och tyngd till hela berättelsen. Hela
schack-delen av berättelsen bidrar med extra spänningsmoment, och det blir
också en ganska intressant inblick i schackens värld (även om jag antar att
författaren tagit sig vissa konstnärliga friheter).
Ali Hazelwood är otroligt bra på att skriva karaktärer du
som läsare vill veta mer om, och det här är inget undantag. Ge henne en chans! :)
// David på Karro