2011-10-31

Övergiven och adopterad av hundar

Fyraårige Romotjka sitter i lägenheten och väntar på att "Morbror" ska komma tillbaka hem. Till slut inser han att hela huset har övergivits och hungern driver honom ut på Moskvas kalla gator med sin mors ord ringande i öronen "-Tala aldrig med främlingar". Romotkja följer efter en alfatik till hennes lya, en källare under en kyrkoruin. Där finns även hennes senaste valpkull och två andra vuxna hundar. Pojken kallar tiken Mamotkja. Sakta men säkert anpassar sig Romotkja till livet som hund. Han lär sig deras språk och de sociala koderna, hans lukt- och hörselsinnet förstärks.

När hans kullsyskon blir större inser Romotjka att han egentligen inte är någon vidare hund. Han kan inte bidra till flockens välbefinnande på samma sätt som sina syskon och känner sig stundtals utanför. När han kommer på hur han kan göra verktyg och jaktområden där bara han är framgångsrik stärks hans hundsjälvbild. En dag kommer Mamotjka hem med en liten bebis som också tas upp i familjen och det blir början till slutet för gemenskapen.

Eva Hornung har i Hundpojken skapat en otroligt gripande och levande bok. Hennes kunskap om hundars beteende bidrar till att berättelsen känns helt och hållet trolig. Det är en fascinerade inblick i en hundgemenskap som ges med alla dess beteenden och tydliga sociala mönster. Berättelsens stomme är hemsk med det lilla barnet som överges av de vuxna att klara sig själv, men samtidigt är boken genomsyrad av kärlek och närhet - mellan pojken och hundarna, framförallt alfatiken och ett av hans flocksyskon, Vita syster.

Jag läste ut boken under en dag, jag kunde inte somna innan jag fick veta slutet. När jag tänker på den fylls jag av så många olika starka känslor att jag inte kan välja vilka jag ska skriva ner så istället säger jag bara: Läs den!

Ale, bibliotekarie Risbergska

2011-10-24

Ture Sventon i London av Åke Holmberg


I Ture Sventon i London anlitas detektiven av Lord Hubbard från Park Street i London för att lösa mysteriet med en gestalt, som dyker upp i lordens hem på oförklarliga sätt.

Åke Holmbergs böcker om Ture Sventon, privatdetektiv hör till de barnböcker, som man med nöje läser om som vuxen.

Se tex recensionen i DN av denna bok.

Holmbergs Ture Sventonböcker är skrivna efter mönster av tidiga pusseldeckare. Den som läst Conan Doyles böcker om Sherlock Holmes kommer känna igen upplägget.

Men där Conan Doyle är högstämt dramatisk, har Åke Holmberg en räv bakom örat. Hans "hjälte" är verkligen den mest osannolika mästerdetektiv man kan tänka sig!

Läs böckerna om Ture Sventon om du vill ha en rolig bok som inte tar så lång stund att läsa!

Göril Thyresson, Alléskolans bibliotek

Läs boken istället!





”Jag har blivit arresterad. För att jag har vunnit en frågetävling. De slog in min dörr, satte handklovar på mig och drog iväg mig (…) Inte en enda granne tittade ut för att se vad som hände. Arresteringar i Dharavi är ika vanliga som ficktjuvar på lokaltågen. Min avfärd från Asiens största slum skulle inte ha någon inverkan på deras liv”



Inledningsraderna i "Vem vill bli miljardär?" av Vikas Swarup utspelar sig i dagens Indien och utgör ramberättelsen. Romanens jag är Ram Mohammad Thomas, en artonårig föräldralös pojke som just svarat rätt på alla tolv frågorna i frågetävlingen som gett romanen sitt namn. Att Ram, med sin bakgrund, skulle ha intelligens nog för att vinna tävlingen är det ingen som tror på och han anklagas för att ha fuskat. Läsaren slängs snabbt in i en miljö av skumma affärsuppgörelser och korrupta poliser med tortyr som förhörsmetod. En ung kvinnlig advokat tar sig an Rams fall. Samtalen med advokaten blir till tolv färgstarka utflykter i pojkens uppväxt. De tolv berättelserna (en för varje kapitel) leder oss snillrikt fram till rätt svar på respektive fråga i tävlingen. Det visar sig att klyschan - livets hårda skola kan lära ut mer än många timmar i skolbänken - stämmer, för det ingen visste var att Ram talar flytande engelska och faktiskt har jobbat som guide i Taj Mahal…


Genom Rams och gatubarnens ögon får vi uppleva det moderna Indien och dess avgrundsstora klasskillnader. Trots att vi möter de allra sämst lottade i Indiens slumområden och det bitvis blir väldigt smärtsamt så känns inte romanen som en eländesskildring. Swarup har helt enkelt valt att inte skriva en realistisk roman med fokus på fattigdom och lidande, utan snarare en äventyrsroman med drag av skröna, där framförallt Ram och hans bästa kompis Salim flyr farorna och hela tiden ser möjligheterna att skapa en bättre tillvaro. Lika delar av värme, humor och elände gör att berättelsen går rakt in i mitt hjärta.


Persongalleriet är proppfullt med intressanta, ofta osympatiska individer och höjer temperaturen i romanen. Bland andra får vi bekanta oss med den elake rymdforskaren Shantaram som tvingats flytta till slummen, knappfabrikören Prakash som ångrar bittert att han prövade vodoo och skolchefen Maman som är misstänkt lik en gangster. Ofta är det överklassens mörka hemligheter som avslöjas med katastrofala följder.


"Vem vill bli miljardär? " bjuder på berättarglädje och en berättariver som gör att du inte vill lägga den ifrån dig och framförallt är det en berättelse som stannar länge länge i dina tankar.

Och ja, det är ”Vem vill bli miljardär” som ligger till grund för filmen ”Slumdog millionaire”, men de har ganska lite gemensamt, läs boken istället!

2011-10-19

Pojkarna av Jessica Schiefauer

Detta är en annorlunda, fin och mycket tänkvärd liten bok med flera spännande teman.
I centrum för bokens handling står tre fjortonåriga flickor Kim, Momo och Bella. De är i brytpunkten mellan barn och unga vuxna. Tillsammans är de en sammansvetsad liten grupp som håller ihop mot omvärlden. De umgås alltid; både hemma och i skolan där de alla tre utsätts för sexuella trakasserier av några av pojkarna. Momo som bor ensam med sin alkoholiserade pappa har ett växthus i trädgården som hon och de andra flickorna spenderar mycket tid i.

Momo beställer fröer från hela världen och med leveransen en dag kommer en mycket speciell liten planta som hon inte alls har beställt. Momo planterar plantan i sitt växthus och väldigt snart växter en blomma ut. Blomman är mycket vacker och beskrivs ofta med mänskliga egenskaper och det som utmärker den mest är en minst sagt speciell nektar. Under en av flickornas maskeradkvällar, som nästan blir som ritualer för dem, provsmakar de denna nektar och en helt ny värld öppnas för dem.

Nektarn förvandlar deras kroppar till pojkkroppar och spelreglerna blir nu lite annorlunda. Denna lek fortskrider natt efter natt och för en av flickorna blir nektarn snart till en drog hon inte vill leva utan. För de andra tappar snart leken sin tjusning och det uppstår en brytning i det tajta umgänget och vänskapen sätts på stora prov.

Detta är en vacker liten bok som ibland rör sig utanför våra fysiska begränsningar men som i grunden behandlar helt vanliga ämnen. Man kan säga att boken behandlar flickors sätt att hantera den fysiska utveckling de står inför med pubertet och den egna sexualiteten. Den beskriver flickornas obehag inför hur dessa förändringar påverkar omvärlden; pojkarnas blickar och krav, men också det egna sättet att förhålla sig till vem man är och vem man håller på att förändras till; vilken roll man har och vilken man tar.

Övriga teman för boken är vänskap, uppväxt och alla de svårigheter som kommer med detta. Detta är en bok jag varmt kan rekommendera.

Lovisa Jacobsson, Alléskolans bibliotek, Hallsberg.

2011-10-18

Böckerna om Ombeni - Christina Wahldéns bästa

För sin bok I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig, fick Christina Wahldén Teskedsordens pris, 2010. Det är hon väl värd, tycker jag. För de två böckerna om den unga kvinnan Ombeni från Kongo, I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig och Min systers dotter har många pappor, tycker jag är hennes bästa. Och otäckaste.

I böckerna får vi följa Ombeni som bor i en by tillsammans med sin mamma, pappa, bror och två systrar. De är fattiga men har det ändå ganska bra. Tills rebellerna kommer. Då slås allt sönder. Mamma, pappa och brodern blir brutalt slaktade, de tre systrarna våldtas och förs till rebellernas läger där de utsätts för systematiska våldtäkter. Ombeni lyckas till slut fly, hon lovar sig själv att hon ska rädda sina systrar. Men det kan hon inte, för när hon väl lyckats fly måste hon ta sig bort, så långt bort från lägret som möjligt. Till slut träffar hon den katolska syster Anne och med hennes hjälp lyckas hon fly ut ur Kongo och kommer så till det kalla landet långt upp i Norden, Sverige. Men hon kan inte släppa tanken på sina systrar. De är kvar hos rebellerna.

I den andra boken har Ombeni bott i Sverige ett par år. Plötsligt dyker hennes lillasyster, den truliga Maua upp. Hon har ett spädbarn med sig. Ett liten flicka som har många pappor för hon har blivit till i rebellägret. Maua och hennes lilla dotter Kitumaini flyttar in hos Ombeni. Men det bli ingen lätt tillvaro för någon av dem. De unga kvinnorna har ju båda upplevt de mest fasansfulla saker. Skrik, klagande läten eller nyhetssändningar kan utlösa panikattacker. Systrarna bråkar mycket och Maua orkar inte ta hand om Kitumaini. Dessutom visar tester att både Maua och Kitumaini bär på hiv. Därtill kommer hot om utvisning tillbaka till Kongo. Och så är det Isabell. Systern som blev kvar. Ombeni kan inte sluta tänka på henne.

Böckerna är berättade med ett så starkt engagemang att man nästan kan känna författarens energi mellan sidorna. Jag kommer att bära berättelsen om Ombeni och Maua och Kitumaini med mig. Och även om jag vet att Isabells historia är fruktansvärd vill jag att vi ska få veta hur det har gått för henne. Om inte annat för Ombenis skull.

2011-10-12

Bland hjärtekrossare och andra vilsna själar

För en del är kärleksäventyr ett kittlande spel, med många troféer för den som är beredd att kallhamrat avverka hjärtan på löpande band.



I boken En gång av Margaret Wild möter vi hjärtekrossaren Gabe som sparar på brustna hjärtan. För ingen kan som Gabe fånga tjejernas intresse, få dom på kroken och sen sticka. Gabe är onåbar. Han ordnar hemliga fester i föräldrafria hus med sina två kompisar Al och Bram. De tre killarna kompletterar varandra. Gabe fixar tjejerna, Al står för spriten och Bram är hjärnan bakom förberedelserna.

Från ingenstans dyker Helen med det glittrande leendet upp på festen och undrar om Gabe vill dansa. Gabe nobbar dansen, men de börjar direkt prata och det är som om allt bara stämmer. Gabe berättar om breven under sängen från sin mamma Sjöjungfrun och Helen lägger sin arm om honom. Deras möte denna enda gång blir magiskt. Livet därefter blir aldrig mer detsamma. Helen, den kloka, som ser längre än till Gabes förföriska yta, kastar sig rakt ut i äventyret med Gabe och de hittar ett flyt just där och då, på en plats dit ingen annan når. Ett möte en gång kan förändra allt! Och denna berättelse är en underbar historia om just detta, berättad i diktens form.


En gång är en lyrikroman med mycket handling som får ett tempo och en rörelse genom att dikterna är så innehållsrika och pendlar snabbt mellan de olika personernas yttre verklighet och den inre. Jag tycker Wild har skrivit en riktigt bra berättelse om unga människor som var och en lever i ett flertal skilda världar, i roller som man inte trivs med, inte valt själv och som är riktigt tunga att spela. Då är det befriande att Wild ändå visar att människorna i boken utvecklas och är starka nog att med lite hjälp från andra ta sig an nya, förhoppningsvis självvalda roller.


Det är på en gång lätt att läsa och lätt att tycka mycket om den här boken.


2011-10-03

Jag finns av Maja-Maria Henriksson

Baksidestexten är hemsk: "I skolan blir hon misshandlad av två pojkar. Hemma blir hon det av sin mamma".



Bokens huvudperson, Johanna är 14 år. Hon har av jämnårige Vedin och hans kompisar blivit utsedd till offer och hackkyckling. Vedin tar ut alla sina aggressioner och allt sitt hat på Johanna. Johanna klär sig i dubbla lager med kläder för att det ska ta mindre tid för Vedin att komma åt henne. Hon blir sparkad, slagen, spottad på, kallad hora och allt annat. Varje dag.



Hemma finns fina lillebror Linus. Och mamma. Mamma som inte orkar och klarar av att vara mamma. Som misshandlar Johanna både psykiskt och fysiskt.


Jag finns, är en bok jag inte hade det minsta lust att läsa. Men jag läste boken ändå och på något sätt att jag glad att jag gjorde det. Glad är väl fel ord i sammanhanget. Jag är tacksam över att jag fått en inblick i en verklighet som är många ungas vardag. En vardag fylld av hot, våld, rädsla och frukan.


För de vuxna i den här boken gör att jag skäms att vara vuxen, skäms över hur fega och flata vi är när det gäller att se och att göra något. Ibland kan det räcka med att säga ifrån med kroppsspråket eller en blick, att markera att hit men inte längre. Men ibland måste man våga agera mer tydligt och bestämt. Det viktiga är att vi gör något, för den makten och det ansvaret har vi som vuxna.



Boken är inte svår att läsa förutom att innehållet är tungt. Hur det går för Johanna i Jag finns, måste du ta reda på.

De svarta hembiträdernas Niceville

Kathryn Stockett har skrivit en underbar bok som heter Niceville som förflyttar dig tillbaka till den amerikanska söderns 60-tal. Du befinner dig sedan under många härliga sidor i staden Jackson där rasismen mot svarta är vardagsmat. Hit återvänder den unga "Skeeter" efter en tid vid college och med sig har hon en ny syn på tillvaron. Särskilt lägger hon märke till hur de svarta hembiträdena behandlas av sina arbetsgivare. Hon beslutar sig för att försöka skriva en bok där hon ska låta några av dessa kvinnor berätta om hur det är att leva det liv de lever. Detta visar sig vara lättare sagt än gjort för till en början vågar ingen ställa upp. Om de blir avslöjade riskerar de om inte sitt liv så åtminstone sin frihet.

Minny och Aibileen är vänner som varit hembiträden i hela sitt liv. Minny är för frispråkig för sitt eget bästa och har bytt arbetsgivare många, många gånger. Nu har hon hamnat hos en nygift kvinna som vill låta hennes man tro att det är hon som lagar maten och sköter huset fast det egentligen är Minny som gör det. Minny väntar bara på att bubblan ska brista. Aibileen älskar "sina" vita barn och öser kärlek över dem samtidigt som hon berättar sagor som skulle kunna få henne avskedad. Skeeter kommer i kontakt med dessa kvinnor och sakta men säkert börjar hon få ett underlag för sin farliga bok.

Det svårt att förstå att det faktiskt bara är drygt 60 år sedan det här var verklighet för många. Du läser om separata toaletter för svarta och vita eftersom de svarta ansågs sprida sjukdomar samtidigt som man lät de svarta hembiträdena ta hand om de vita barnen. Du läser om vänskap över gränserna, om trångsynthet och om rädsla men också om hudfärgslös kärlek och vänskap. Boken gjorde mig glad och upprörd omvartannat. Upprörd över hur vita har behandlat svarta. Glad för att det finns en sådan okuvlig styrka hos huvudpersonerna och under en tid befann jag mig verkligen där i den heta södern. Boken finns även som film.

Ale, bibliotekarie Risbergska